Alzheimerprojekt

Innan jag glömmer bort mig själv

 

Varje dag får runt 70 personer i Sverige beskedet att de lider av en demenssjukdom och totalt är cirka
160 000 av landets invånare drabbade. Utgången är alltid dödlig. Till år 2050 beräknas antalet ha fördubblats – om inget botemedel har utvecklats innan dess.

Alzheimerfonden stöttar forskningen kring Alzheimers sjukdom och andra demenssjukdomar samt bidrar till finansieringen av olika projekt som syftar till att hitta läkemedel mot sjukdomen. För än så länge finns inget botemedel, bara symtomlindrande mediciner.

I Innan jag glömmer bort mig själv har 100 kända svenskar fått skriva ner sina egna nekrologer – korta levnadsteckningar och porträtt över hur man vill bli ihågkommen efter sin bortgång. Samtidigt blir det en övning i hur man vill leva sitt liv utifrån hur man önskar att andra ska minnas en.

Allt överskott från boken – som ges ut av förlaget Roos & Tegnér – kommer att gå till Alzheimerfonden.

Bland de andra medverkande märks: Stefan Sauk, Ernst Billgren, Leif Mannerström, Helen Alfredsson, Lasse Åberg, Bruno K Öijer Adam Alsing, Loa Falkman och Kenta Nilsson.

Här nedan följer Svens bidrag:

Och det är väl inte mycket till nekrolog.

Till minne av Sven Melander

 Sven Melander, har som senare kommer att meddelas, gått ur tiden.

Han var malmöpågen som blev byggnadsingenjör som blev journalist som blev komiker som blev skådespelare.

Våra vägar korsades många gånger och han var alltid beredd att högt, tydligt och tvärsäkert ge sin syn på saker och ting. Och saker och ting kunde vara så väsensskilda som tillståndet i Mellersta Östern eller de korrekta ingredienserna i en Boeuf Haché Rampoldi.

Han fick en gång en förfrågan om att medverka i en bok där man för något angeläget ändamål skulle skriva sin egen nekrolog. (Detta var när han fortfarande åtnjöt ett visst kändisskap).

Han avböjde med följande rader:

”Jag hade en lycklig barndom. Jag har älskat tre kvinnor förutom min mor. Jag har förunnats tre underbara barn. Jag har fått min beskärda del av mat och brännvin. Jag har haft jävligt roligt. Oftast i alla fall. Jag har sett Neapel.”

Han avslutade med orden: ”Och det är väl inte mycket till nekrolog.”

Jag vet inte om den publicerades, men tycker den duger bra.