Uppväxten

Hootenannybandet Lille Mats fotograferat i Pildammsparken 1967. Från vänster Björn Afzelius, Mats Öberg, Kent Nilsson, Lasse Wahlund och Sven Melander.

Sven var redan från början ett tämligen gapigt barn.

Sven Alarik Melander

Född den 30 oktober 1947 i S:t Johannes församling i Malmö. Son till rörläggaren Alrik Severin Melander (1907–77) och dennes maka Alice Isabell Melander, född Mattsson (1911–86). Syskon: Ulf Jörgen Melander (1944–2010), Uno Schultz (1927–88).
Runt klockan 5 på morgonen den 30 oktober 1947 gjorde alltså Sven entré. Det hela skedde på Malmö Allmänna Sjukhus. Sven var redan från början ett tämligen gapigt barn (kolik kanske?) – så föräldrarna tvingades lämna tillbaka honom redan efter sex veckor. De var då utmattade av sömnbrist.
Alltså lades den lille parveln in på Flensburgska barnsjukhuset för att lugna ner sig. Enligt den tidens sed fick föräldrarna inte besöka barnet. Sven som var tämligen listig insåg snabbt att det var bäst att hålla käft så att han fick komma hem igen. Så skedde också efter några veckor.

Familjen Melander på en bild från mitten av 1950-talet. Längst fram Sven. Bakom honom från vänster mamma Alice, storebror Jörgen och pappa Alrik.

Far och morfar var rörläggare, mor var hemmafru, kontorist, städerska och storebror var stor.

En storfamilj på Upplandsgatan

Hem var en tvåa på Upplandsgatan 14 B, 4 trappor, kvarteret Notarien, Malmö. Lägenheten delades med mor, far, bror, morfar Otto Justus och två undulater.
Far och morfar var rörläggare, mor var hemmafru/kontorist/städerska och storebror var stor.
Efter några år som tillbringades liggande, krypande, tultande gick flyttlasset. Runt hörnet i samma hus. Till en trea med kammare, med adress Södra Förstadsgatan 113. En lägenhet som Sven kom att betrakta som sitt barndomshem. Undulater byttes ut mot hundar, först en pinscher vid namn Prick och senare en strävhårig tax med det unika namnet Max. Sven som gärna retades med husdjuren blev bokstavligen hundbiten.
Efter några bekymmersfria år drabbades Sven det som skulle visa sig bli ett 13-årigt lidande.

Hos fotografen. Storebror Jörgen till vänster och lille Sven. Jörgen ser ut som en ung Povel Ramel – Sven kan inte låta bli att göra miner.

Sven fick alltså uppleva både örfilar, luggning och stryk med rotting innan den svenska skolagan förbjöds 1958 och vissa lärarsadisters övergrepp upphörde.

Den svenska skolan

Folkskoleåren tillbringades på Södervärnsskolan. Mycket nära hemmet. Så nära att Sven startade hemifrån samtidigt som skolklockan ringde in och vissa dagar kom han verkligen i tid. Oftast inte.
Sven började i första klass hösten 1954 och, det ska väl erkännas, var väl inte riktigt skolmogen. Livlig, pratsam och impulsiv. Kanske inte en idealisk kombination i en skola som premierade barn som tysta och uppmärksamma satt i sina fasta bänkar och lyssnade eller skrev och bara talade på uppmaning.
Sven fick alltså uppleva att allt som oftast få stå i korridoren och grövre försyndelser straffades hårt.
Sven fick alltså uppleva både örfilar, luggning och stryk med rotting innan den svenska skolagan förbjöds 1958 och vissa lärarsadisters övergrepp upphörde.
En mörk tid för den svenska skolan.
Realskoletiden på Johannes Samrealskola blev roligare. Klassföreståndaren Torsten Engholms
pedagogiska skicklighet gjorde att Sven återfick en del av tron på skolan som kunskapsförmedlare även om tyskläraren Bengt Jarnbring gjorde sitt bästa för att bevisa motsatsen.
Efter tre år i rena pojkklasser återkom nu flickorna i klassrummen. Det tyckte Sven var roligt.
Flickorna tyckte också att Sven var rolig, fast väldigt barnslig. Då började Sven röka. Det blev inte bättre för det. Sven fortsatte dock att röka.

I unga år drömde inte Sven om att bli komiker …

Sven hävdar än i dag att han tvingades gå om för att lärarna tyckte så mycket om honom.

Realexamen 1963

Trots allt var Sven väldigt duktig i skolan och gick ut med toppbetyg i realexamen.
Nästa anhalt blev Tekniska gymnasiet på Föreningsgatan. Byggnadsteknisk linje.
Tanken var att som byggnadsingenjör ge sig ut i världen och hjälpa människor i tredje världen att bygga ordentliga bostäder, vägar och broar.
Första året blev en chock. De minimala studier som tidigare krävts för att uppnå bra betyg dög inte alls. Här skulle det till gedigna arbetsinsatser Och i ett pressat program med besök på popklubbar, aktivt idrottande, gitarrspel och extrajobb fanns det ingen tid över för studier.
Sven fick alltså gå om. Sven hävdar än i dag att han tvingades gå om för att lärarna tyckte så mycket om honom.
Bland mer kända omgåare kan väl nämnas Winston Churchill, som var så ordentlig att han gick om flera gånger.
Sven nöjde sig dock med denna enda gång och lyckades sedan genom någon form av utbildningsmässigt under avlägga ingenjörsexamen våren 1967.
Sven trodde i sin enfald att 13 års lidande var till ända när han nästintill omedelbart kastades in i ytterligare tio månaders elände – militärtjänstgöring. Lumpen!
Låt oss dra en glömskans slöja över dessa månader som tillbringades på pansarregementet P7 i Ystad/Revinge och där det ljusaste minnet är kamratskapet med Bo ”Tummen” Olsson, sedermera lärare på Österlen.

Malmö FF:s segrande lag i SDS-pucken 1965 med Sven Melander och Anders ”Lillis” Hansson som lagledare. Bland spelarna märks till vänster om Sven Melander Roy Andersson, legendar i Malmö FF:s fotbollslag och pappa till Patrik och Daniel Andersson. Knästående tvåa från vänster Staffan Tapper, fotbollsspelare i MFF och mångfaldig landslagsman, samt målvakten Lasse Wahlund, redaktör för denna sida.

Efter moget övervägande beslöt sig Sven för att världen inte behövde ytterligare en byggnads-ingenjör med usla betyg och minimal motivation.

MUCK (Militär Utryckning Civila Kläder) april 1968

Efter besök på arbetsförmedlingen erbjöds Sven ett jobb som försäljningsingenjör på Tarkett i Landskrona. Efter moget övervägande beslöt sig Sven för att världen inte behövde ytterligare en byggnadsingenjör med usla betyg och minimal motivation.
Dags för nya tag, fräscha visioner – vilket innebar sommarjobb på Östra sjukhuset i Malmö, då ännu mentalsjukhus, eller sinnessjukhus som man sa.
I augusti beslöt sig Sven för att läsa i Lund, statistik till exempel. Åkte in till Lund för att skriva in sig. Kön till inskrivningen bestod av ett stort antal människor som såg likadana ut: jeans, träskor, islandströja. Nästan som uniformer.
Sven åkte hem igen. Fick ett vikariat på hem för socialt störda barn. Och där och då fick Sven se en annons om antagning till Journalisthögskolan i Stockholm/Göteborg. Och här tändes ett ljus.
Sven sökte. På den tiden skedde hela antagningen genom ett antal tester. Och Sven passerade alla nålsögon och blev antagen. Studierna startade den 9 januari 1969 och Sven insåg efter fem minuter att han hade hamnat alldeles rätt och han tog sin examen i december 1970.

1959. En prydlig gosse: Sven Alarik Melander som 12-åring.